Kärlek eller bara galenskap?

Anders sitter på en buss i vaxholm påväg hit. Han kommer att komma fram efter tolv inatt. Andledningen? Att vi inte träffas så mycket på vardagarna. Är detta kärlek? Är detta en kärlekshandling? Eller bara galenskap? Sen att han har köpt lite mat till mig för att jag inte orkar fixa något.. Är han inte underbar? Det är lördag kväll, ruggigt vänder och förmodligen fullt med slödder på tågen och han kommer till mig :)

Du tror inte att det blir förseningar med tågen? Självklart.. Nu är han på dåligt hummör och det tycker vi inte om. Han började åka 21,30 och klockan är nu 00,30 men han har iafal kommit in till Södertälje nu. Nu är det bara en busstur på max 10min om inte bron åker upp.

Han är ändå min drömprins i slutändan. Han som klättrar upp i tornet och räddar tjejen i nöd. För han finns alltid där och hjälper mig precis som många andra gör.

Jag kan lika väl nämna blommorna jag fick förra veckan som spred glädje och färg i hans kök eller dom som är torkade vid fönstret hemma, eller den överaskande middagen med levande ljus när jag skrivit för plaskis med Peter, eller dom gulliga sms jag får, eller de gånger han bjudit mig på mat.. Dom gånger vi legat vakna eller i badet i timmar och pratat om gammalt och nytt.

Jag har tagit hand om honom när han varit sjuk, skrivit kärleksfulla sms och mail, lämnat små lappar. Kärlek går inte att beskrivas i ord utan handlingar. Man genomskådar en falsk handling och falska ord, men dom sanna lever kvar i ens hjärtan och blir bra minnen.

Det är kärlek, riktig kärlek.
Inte bara sex, utan trygghet.
Ett liv med en mening.
En framtid.

Nu har Anders kommit efter 3½ timmas resa med regn och förseningar är han är. Ni som inte vet så tar det max 2 timmar att åka hit. Så jag ska lämna er och gulla med Anders istället.